Decemberäventyr

Och så börjar vistelsen sakteliga närma sig sitt slut, och jag upptäcker att precis samma känsla som i slutet av förra rysslandsvistelsen infann sig, också nu tycks vara mycket närvarande. Det är insikten av att nu tar det slut. På riktigt. Och sedan finns det ingen återvändo, jag kastas från en isolerad sfär, till en annan.

snart så..
halvspringer jag inte längre till Metro Universtiet klockan tjugo i tio, halkar inte mer i trappen ned till garderoben på fakulteten, mumlar inte längre fram ett "zdravstvujte" till Natalja Michailovna, dricker inte mer vin inne hos Ljudmila, pratar aldrig mer om sovjetiska kärleksfilmer med Olga, letar inte längre efter rätt nyckel till rummet, svär inte längre över universitetsvakternas sinnesslöhet, förbannar inte längre mitt öde inne på Ashan i vild kamp om en plats i kön till grönsaksvågen, matar inte längre kackerlackor med kinesernas nudelrester i köket, hackar inte tänder på grund av vinden genom fönstret, får inte längre med mig halva golvet under mina blöta fötter efter duschen på morgonen

... och vaknar snart inte längre till en av jordens mest fantastiska soluppgångar.



Mina damer och mina herrar, de sista veckorna är det ingenting annat än äventyr som gäller. Decemberäventyr.



En fakultet som snart inte är min fakultet längre.



Här är det konsert. Klockan är omkring halv tre på natten och snön faller utanför.



Biosalongens foajé. Här var det alltså Lynchfilmsnatt. Filmer av David Lynch, fram till någon form av morgonkvist. Till mitt försvar skyller jag min närvaro på den nya äventyrliga sinnesstämningen. Och jag fick ju sitta i VIP-salongen alldeles ensam och se Blue Velvet dubbad till fantastisk ryska. Många gånger undrar jag om det här med att vara svensk i Ryssland inte borde räknas som en förmån - och därmed beskattas?



Ingenting kan bli mer äventyrligt än en julgran, en snöstorm och en klocka som visar 05.35 en lördagsmorgon.



Titta in i kameran. Jag missade visst det där med att man på ryskan använder dubbelnegation. Min morgonsputnik har gitarren i högsta hugg för att skydda oss mot alla morgonpigga gopnikar.



En obeskattad förmån jag mycket väl utnyttjade, var gratisbiljetter till sex filmer på den tyska filmfestivalen här i Moskva. Jag har antagligen sett fler tyska filmer inspelade efter 1985 på en helg än jag gjort tidigare i hela mitt liv.

Äventyrligheten i besökandet av en tysk filmfestival kan väl ifrågasättas, men med rätt inställning, kan det mesta bli spännande.

Ordlista till texten:

"zdravstvujte": Goddag.
Natalja Michailovna: Vår rysklärarinna. En äldre dam med en gedigen känsla för humor.
Olga: Min kvällsrysklärare.
Ljudmila: Min kvällsrysklärares arbetskamrat, vilken har antagit uppgiften att, medan Olga inte är närvarade, försöka få i mig så mycket mat och sötsaker som bara är möjligt. (Samt vin, om tillfället är det rätta).
Ashan: Gigantisk butikskedja med stormarknader. Fransk.
David Lynch: Filmregissör som specialiserat sig på att göra konstiga filmer. För konstighetens skull. Jag innehar en synnerligen ambivalent inställning gentemot honom.
Sputnik: Medresenär, följeslagare
Gopnik: Alkoholist eller narkoman - oftast med onda avsikter. Alltid iklädd träningsoverall av märket adidas.