Svensken nådde dock visst dit ändå, tycktes det, då jag klev av snabbtåget "Nevskij Express", som inte tar mer än fyra timmar från Moskva på fredagskvällen. Vad jag inte anade var att om nu inte Rysslands makter var emot mig, så var vädrets det. Med minnen från Sankt Petersburg sommaren 2008, ramlade jag rakt in i en snöstorm.
Inte mig emot, egentligen, tänkte jag, där jag pulsade omkring, lyssnandes på Prokofiev, samtidigt som jag föreställde mig artonhundratalets droskor skramla förbi på de små gatorna kring Nevskij Prospekt. Kanske var kombinationen isgata och översvämning lite väl överdriven, men jag var nöjd ändå, med att bara ha ramlat en enda gång på två dagar.
Och så känner man sig lite som en del av historien, medan man plaskar omkring i ett snömoddsöversvämmat Petersburg. St. Petersburg är ju ändå känt för sina enorma översvämningar genom historien. Lite "Nature strikes back"-feeling.
Så, här följer resan i bilder:
Ankomstens snöfall. I lite smått förvirrat tillstånd gick jag fel ett par gånger, innan Nevskij Prospekt uppenbarade sig framför mig.
Temperaturen låg kring nollan, och gjorde det hela till ett brunt slaskparadis. Vackert ändå, på något vis.
Och det finns väl ingen anledning att inte använda bänkarna, för att det kommit lite snö på dem? Nej, de är ju till och med bekvämare såhär. Lite mer som fåtöljer.
Inbrottsskydd? Vilken biltjuv orkar skotta fram eländet först?
Lomonosovs livshistoria har jag hört ett antal gånger. Till leda, skulle man kunna säga. Han bodde i en liten by nära Vita havet och gick till fots en vinter till Moskva, för att studera. Han gick med fiskar, har jag hört. Mycket fiskar. Och sedan blev han superlärd och läste alla ämnen som fanns på den tiden. Och så skrev han poesi och grundade Moskvas statliga universitet. Mitt universitet (i några dagar till...). Här är han, symboliskt täckt av snö.
Ungefär såhär såg vi alla ut. Lite som en hela armé snögubbar och snögummor.
Fredagskvällen avrundades lite snyggt med en rosa drink. En av fördelarna med att resa själv - ingen kommer att reta dig för att du beställer in någonting som smakar sött och jordgubb och har en tjejfärg. Jag var lugnt coolast på restaurangen, där jag satt med Mästaren och Margarita i högsta hugg. Om drinken bara hade varit en Margarita, så hade allt varit perfekt. Men nära ändå.
Efter lite glintwien och mer läsning, bar det av hemåt. Hostelet är inrymt i en byggnad som är i bedrövligt skick. Men det är jag van vid och jag ser lugnt charmen i att bo i en gammal kommunalka, där en av de permanentboende är farbror Sasha, som gärna reciterar Lermontovdikter sent om kvällarna.
Eftersom ingen annan lade anspråk på rummet, fick jag dessa åtta sängar för mig själv.
Nästa dag hälsade mig välkommen med lite solsken. Här på Nevskij, i färd med att köpa en karta över staden.
I detta konst/designhus som bevistades under lördagen kunde man drömma sig bort till varmare breddgrader. Och ja, kanske en gång, eller två, medan jag pulsade fram där i snön, undrade jag stilla varför jag inte valde att läsa spanska istället? Eller portugisiska?
Jag tror att dessa blåa hus är en del av julpyntet i Petersburg.
Utanför designhuset kunde Petersburgs enda (?) brooklynhipstercykel påträffas. Och om hipstrarna nu kan ha sina fåniga små ulltoppluvor på sig mitt i sommaren, så kan de säkert också åka hipsterracingcykel i Sankt Petersburg mitt i vintern också.
Jag gick lite vilse, och träffade på en översnöad park.
"På bron är rökning förbjuden". Jag var tvungen att skratta i cirka tre minuter då jag såg denna skylt. Rökning förbjuden på bron. I Ryssland får man röka överallt, inomhus, på tåg, på barer, inne i utställningshallar och ja, överallt där jag skulle kunna tänka mig att rökning vore hyfsat störande för omgivningen. Men på EN BRO? Såvitt jag vet får man till och med röka på broar i Sverige.
Så gick jag på vegankafé. Se bara på dessa hippies och hipstrar. Här sitter de och läser esquire, tidningar från greenpeace eller vad de nu brukar läsa. Nej, skämt åsido. Vegankaféet finns inne på klosterområdet - och nu under fastan serveras bara bovetepiroger med svamp.
Och på nonkomformistkonstutställningen. "Svensk blev han inte - han tänkte om". Ja, och tur var väl kanske det?
På söndagen roade jag mig med att pulsa fram till den berömda "Bronsryttaren". Pjotr I (Peter den store) till häst, ett språng ut i det okända.
Den närliggande parken var pampig täckt i snö.
Och det är lätt att förflytta sig i tiden i denna stad. Vitt, tyst, vackert.
Och så ber jag att få presentera den förenade bilden av Petersburg. Vinter - sommar. Två och ett halvt år har förflutit och det märks till och med på en stad, så stor som denna. Kanske för att Petersburg ännu är en ung stad? 300 år eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar