Och så blev Moskva, Moskva.

Hos många är den första tanken då de hör staden Moskva nämnas, just de kalla vintrarna. Röda torget täckt av gnistrande snö, eller artonhundratalets trojkor halkandes på ishala vägar. Kvinnor i pälsar och män i pälsmössor.

Men ja, än så länge, med det snöat både en och två gånger i södra Sverige, har snön lyst med sin frånvaro. Tills för två dagar sedan, då vi för första gången kunde vakna upp till ett vitt Moskva. Och plötsligt svettas man inte ihjäl i halsduken längre. Till och med fingervantar kan det vara idé att bära. Hösten har varit ovanligt varm, säger de. Till och med i jämförelse med Skåne, skulle jag kunna tillägga.

Nåväl, lite har töat bort, men snön lyser ändå upp de mörka kvällarnas gångväg hem från fakulteten:



Lite sparsam var ändå himlen med snön.



Tomma vägar. Och icketomma vägar.