Vid utställningshallarna

Så var också jag och Oleg, i måndags, på tur till utställningshallarna, med tillhörande torgkomplex och gosedjur i naturlig storlek. Det kan nog räknas som ett av mina favoritställen i Moskva - ty här finns allt. Här finns dunkande populärmusik från utomhusgrillställen, blandad med pampig sovjetarkitektur och miljontals totalt värdelösa affärer - ett stort antal med souvenirer. Påträffas kan också stora guldobjekt, flanerande ryssar och en och annan stulen transistorradio.



Själva utställningsområdet, paviljongstorget, som inte är väldigt litet (134 000 kvadratmeter), består av ett inte mindre än 71 utställningssalar, av vilka många en gång i tiden representerade ett specifikt territorium av SSSR, alternativt till exempel ett vetenskapligt område eller en speciell vara.

Vi började med Armeniens utställningshall och kunde senare konstatera att det var en av de få som faktiskt behållit sin prägel in i dessa dagar. Där kunde man få dricka ett glas armeniskt vin i den centrala salen för 15-25 kronor och bland annat köpa "äkta" lavash (лаваш - vitt bröd som främst bakas i Kaukasien och Mellanöstern) eller armenisk konjak.



Ganska snart insåg vi att övriga hallar, utom kanske Kirgizistans, där några förvirrade Kirgizer sprang omkring, mest innehöll krimskrams. Även de som på utsidan såg ut som något från en turkisk/grekisk guidebok.



Egentligen skall man inte gå för nära någon av paviljongerna, eftersom de alla tycks vara i söndervittringsstadie... men som de försöker få bli innehavare av världsutställningen 2020 är det nog bäst att de börjar lite "remont" snart... I alla fall var detta en av de bättre delarna, de andra sparar vi till en annan gång.





Så förlikade sig också vi med våra roller i det sovjetiska samhället. Se så fina de är, så friska och hårt arbetande.



Men alla fina sagor har ett slut, så också Sovjets. Och så faller skymningen över de två ensamma vandrarna.



...och kapitalismen tar vid. "En uppblåsbar minabastu!" utropar Olle, helt riktigt. En sådan har jag ju alltid drömt om. Gärna i rosa.




Istället lämnar vi området, rakt in i famnen på en moskovitisk måndagskväll. Månen går upp och vi åker hem, med Sovjet i våra hjärtan och armeniskt vin i sinnet.