"Äta rascha"

Vissa saker blir man inte klok på i det här landet. I Samara lärde jag känna en tysk, som bara med viss ansträngning talade mycket begränsad ryska, några ord på engelska och så en tyska som ingen vettig människa kunde begripa, sedan den var utarbetad i någon by i Östtyskland. I alla fall - hans sätt att kommunicera blev ganska snart att helt enkelt, då vi klagade på eller förvånades över någonting, eller efter att han försökt berätta om någon av alla gånger han blivit stoppad av polisen (sedan han arbetade som chaufför), skaka på huvudet le och säga "äta rascha", som då på någon blandning av alla de språk han (inte) behärskade, skulle betyda "det är Ryssland" - ett uttryck som alltså slätar över det mesta. ja men vi vet ju hur det är i Ryssland. välkommen till landet där fördomarna i många fall visar sig vara chockerande nära verkligheten.



Häromdagen var jag på ett av Moskvas största konstmuseum, Konstnärernas hus - en filial till Tretjakovskijgalleriet. Där avnjöts en levitanutställning, efter ett spännande besök backstage, inne hos alarmteknikerna. Ja, jag känner alltså en av de anställda, som fint placerade mig i en nött fåtölj med en kopp te och teknikersällskap. samt en gasmask. ja men gud, klart den skall hänga där, det är ju Ryssland?!



Låt oss också oja oss över ryssarnas extremt goda kunskaper i det engelska språket. In genom denna dörr var alltså bara "stuff", alltså "grejer", tillåtna, åtminstone för den som inte kunde läsa den ryska varianten som bara tillåter personal. Någon uppmärksam turist påtalade antagligen det hela, varför en miljömedveten anställd ändrade på bokstäverna en smula. Ja, men vad kan man vänta sig från ett av Moskvas största museum? Äta Rascha.





Och vänta, minns ni en första bilden, med det glänsande glashuset. Ett bländverk. Titta noggrannare. Någonting jag ofrivilligt fick göra vid ett återbesök i regn och mulen himmel. Oj, ja, tio procent av rutorna är visst utslagna. Övergivet. Ryssland. Är ni förvånade? Det är ju ändå Jugo-Zapadnoje.



Och ni som läst om gatuhundarna som pendlar i Moskva. Ja, varsågoda, mitt eget bildbevis på någon som tar sin lunch på stationen Biblioteka imenni Lenina, en lagom hektisk timme på eftermiddagen.