För att bli en äkta moskovit krävs en hel del, har jag insett. Gärna lungor klädda av stål för alla avgaser - och varför inte också vinterkläder för en hel bataljon, kläder som omärkligt försvinner under den tid av dagen man tillbringar i den lagom varma tunnelbanan. Ett steg på vägen känner jag i alla fall är när man börjar irritera sig på folk som är ute och söndagsgår. Både i tunnelbanan och på gatorna. Men, för hundan, det är ju bara torsdag, inte kan ni gå här och spankulera - det är ju arbetsdag! Sätt nu det långa benet framför det andra, tänker jag på väg till fakulteten, innan jag inser att brådskan är till stor del påverkad av den yttre miljön. Och saktar ned farten en aning. Två minuter senare är jag tillbaka i storstadsstressen.
En vanlig syn i Moskva. Oj, parken tog slut. Och ja.. en sexfilig genomfartsled. Hur skall jag nu ta mig till andra sidan?
En av blåklintskvinnorna.
Ordet betyder "bilar" och bilden är ett exempel på en färgkombination som fångade min uppmärksamhet en solig eftermiddag i förra veckan.
Jag är på väg in på apoteket. Oktobersol för vakthunden. Eller ja, katten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar